dikt.

Som solen gav du mig värme i hela kroppen,
som ett lyckopiller som gjorde så att jag alltid nådde toppen.
När jag ser upp mot himlen med tårar varje natt,
så lyser en av alla stjärnor starkast precis som en dyrbar skatt.
Bättre än både guld och silver du är värd mer än allt.
Du ger hopp och värme när mitt hjärta är  stelt och kallt.
Du hämtas igen lika snabbt som du kom.
du kommer inte tillbaka men jag säger, tänk om?

Det är som om att någon där uppe hela tiden kännt till och vetat om,
att du skulle tas tillbaka, att du var en av dom.



N/J


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0